23 maj 2010

inka pinka

Kom hem igar kvall efter att ha vandrat inka leden pa 4 dagar. Idag ar jag helt sonder, farkyld och har ont i var enda muskel i hela kroppen. Det va sa sjukt vart det dock! Sa himla glad over att ha gjort det, verkligen en sak att bocka av fran listan "100 saker att gora innan jag dor". Nu har vi bara 2 veckor kvar pa resan och det kanns bade fordjavligt och skont. ar sa himla trott pa att packa ryggsacken. speciellt nu nar den ar full med skit som vi kopt i La Paz. Vi akte buss till sacred valley och tittade pa lite inka ruiner. 12 andra personer fanns i var grupp, en gottig blandning av engelsman, amerikanare, canadensare, belgare. medelaldern lag pa 30 ar kanske. YES tankte jag, jag ar inte langsammast i gruppen. Pa kvallen kopte vi snask och tittade pa film pa hostelet som uppladdning infor vandringen.


Hela gänget. GAP camp 15.


vi fick spela det lokala ölspelet sapo. det va kul.


Vi borjade vandringen fran km 85, fick stampel i passet vid kontrollen och skuttade ivag uppfor forsta backen. Vi stannade nagra ganger pa vagen, tittade pa ytterligare nagra inka ruiner och njot av utsikten.

Dag 2 pa vandringen, den tuffaste pa hela vandringen. passagen over "dead womans pass" pa 4.200 meter. Enligt guiden skulle det ta 7 timmar att komma till vart camp som lag 600 meter nedansfor passagen, det tog oss 5. nar vi hade kommit fram till campet fick vi applader fran vara portrar och Reneè, var servitor, gav oss saft. vilken hjalte.

hela vagen nerifran dalen gick vi. det va ganska sa jobbigt.

Max och Leo vid campet.


Dag 3 borjade med en 2 timmars vandring uppfor over det "sista" bergspassagen. Sedan sprang eller hoppade pa stenarna nedfor till lagre hojder. lanskapet andrades och luften blev tjockare och fuktigare. Jag va ganska trott pa att vandra nedfor pa stentrappor och ville helst bara komma fram till machu picchu.


jämna fina inkatrappor stadigt uppfor.


Rich´s vacka ben pa toppen.



En av de alla inkaruiner vi passerade längs vagen



Grymt landskap, ibland glomde man av att titta upp.



Vid campet sista natten innan machu picchu fanns duchar och öl. mmm.


Dag 4, vandring till machu picchu, bland de roligaste dagarna i mitt liv. Alla vi snackat med som varit vid machu picchu hade sagt till oss forsoka pa plats och ga upp till Wynapicchu, ett berg jamte for att fa en grym utsikt av machu picchu. Problemet va bara att endast de första 200 personerna far biljett. Gaten vid vart camp oppnade 05.30 gaten vid machu picchu oppnade 06.00 och det skulle enligt guiden ta ca 2 timmar att ga till ingangen vid machu picchu. Detta innebar att alla de som inte gar inkaleden och tog bussen upp hade forsprang pa biljetterna. var enda chans va att springa. och det gjorde vi. 53 minuter tog det oss att springa de 6 km. Euforin over att fa stampeln pa min biljett som nr 195 in till Waynapicchu ar helt obeskrivlig. Vi gick runt hela dagen och kande oss som varldens basta. och det var vi. bast i hela varlden.


vi vaknade 03.30 och var forsta gruppen att hanga pa laset vid gaten 04.00.




efter vi hade sprungit i 30 minuter kom vi rutn berget till sungaten och mottes av denna vy. Vi stannade en kort stund for att ta kort, sedan kutade vi vidare. pa vagen motte vi parkarbetare pa vag upp till sungaten fran machu picchu. fick fram nagra sa vasande hola, buenos dias mellan andetagen.
Har ar vi med stampeln for Waynapicchu pa vara biljetter, vi var de enda 5 personerna som vandrat inka leden den dagen och fatt stampeln. sjukt nojda.

ganska svettig och trott efter morgongympan.

Leo blickar ut over machu picchu i soluppgangen.

Rich dricker ol pa mycket spannigt satt.

jag och Leo dricker juice pa mindre spannigt satt.

Machu Picchu i soluppgangen

mansklig pyramid. ajjemen.


kineser far energi fran en sten. underbara manniskor.

Vagen upp till Waynapicchu va inte den lattaste. Jag va inte ett dugg sugen att klattra i mer stentrappor efter ha gatt inkaleden, men jag bara gjorde det. efter 40 min va vi pa toppen och utsikten va helt fantastisk, nastan vard modan att ta sig upp.

..sen var det bara 500 trappsteg kvar till toppen


Machu Picchu sett fran toppen av Waynapicchu

Rich pa toppen


den har killen hor inte in alls. men han va sa himla kul. notera den 1 meter langa panflojten, det ni panflojtspelandesindianer i gbg!

16 maj 2010

Pampigt värre..

Nu va det ett jakla bra tag sedan jag bloggade sist och en himla massa har aven hant sedan dess.. Imorgon lamnar vi Bolivia och aker tillbaka till Peru, narmare bestamt Cusco for att vandra inka leden. Kommer bli trakigt att lamna Bolivia dar man kan kopa farskapressad juice pa gatan for 5 kr och en vallagad maltid pa marknaden for 8 kr. Mer sadana priser i Sverige tack.

Uyuni

Innan vi drog till Saltoknen i Uyuni stannade vi vid en lokkyrkogard. ett valdigt konstigt men ack sa trevligt stopp. inte var dag man far skutta rutn och klattra pa gamla rostiga lok fran 1900-kallt. Jag har forovrigt inte frusit sa mycket i hela mitt liv som jag gjorde den andra natten pa resan, trotas 3 glas vin innanfor vasten.

Moses, Max och Leo definerar naringskedjan. ja.



i saltoknen kunde man leka och gora roliga bilder.



Vi fick aven se en massa naturligt fororenade sjoaroch vulkaner. typ 1000 st. minst.

Geysrar fanns det med, fast bara en.



Sucre

Sucre var en trevlig stad. I Linas Footprint stog det att man skulle vara extra noga med raa gronsaker och mathygien eftersom manga turister sopm besokt staden blivit magsjuka. Jaha tankte vi, drack jugos och at mat pa den centrala marknaden. Vi hittade aven ett mycket trevligt stalle som salde kebab med gronsaker och sallad. sedan hoppade vara maga av lycka. som sagt en mycket trevlig stad, vi spenderade manga timmar sittandes/liggandes pa bankarna i parken.

Vid en cementfabrik lite utanfor Sucre har man hittat fotavtryck fran dinosaurier och for 3 ar sedan byggdes ett jatte fint museum. Vaggen (som da var en altvattenssjo) har utsatts for mycket erosion och vattenskador vilket gjort att tva delar av vaggen rasat. Bara for att pengar saknades och man inte kunnat skydda den. jag blev faktiskt uppriktigt ledsen nar jag fick veta det, nord som jag ar. Inte ens dino-tracks kan man skydda for att pengar saknas. fordjavligt.


schyyyyy..

har ar vaggen.. och raset.

Vi akte aven pa en Sondagsmarknad utanfor Sucre. Jag hade varldens samsta schopping dag och jag som varit sjukt taggad innan for alla mina kop akte darifran med ett guitarrband. Gick runt i 3 timmar vande och vred pa alla tyger, prutade ner priset, men kopte aldrig nagot. vart.


fokuserad till max,
men vad hjalper det nar man lider av beslutsangest?



Rurrenabaque

Efter att ha flugit, vad som kan ha varit, varldens minsta flygplan i 40 min fran La Paz landade vi i Djungel "staden" Rurrenabaque. Efter det fick vi dela Jeep med 5 Engelsman pa, vad som kan ha varit, varldens samsta och langsta vag. Efter tre timmar hade vi alla hjarnskakning och va sjukt taggade pa att ta bananbaten pa floden i Pampas och se lite konstiga djur oga mot oga. och det fick vi. Pampasturen ligger helt klart pa 10-topp listan fran denna resan.



Aligatorer sag vi massor av..


Herr Nilson apor fanns det gott om med..


Skoldpaddor i drivor..


Halla en babis aligator fick vi med gora..


Dag 2 fiskade vi pirajor. Jag lyckades fa napp 4 ggr, men ingen piraja dock.




Summa kardemumma : 5 av 5 toast, kanonkul!